Mitt båtliv började när jag var 4 månader gammal. I augusti 1974 köpte mina föräldrar en gammal träbåt för föräldrarpenningen. Båten var vid köpet målad babyblå och fick mina föräldrar att skratta gott åt att den var så ful, båten döptes därför till Toker.
Båten var en modifierad campingbåt i furu från 30-40-talet, 5,5 meter lång och 2,1 m bred. Båten renoverades sedan och det babyblåa målades om till vitt. Gummidäcket togs bort och trät togs fram. Spant och bord byttes. Motorn uppgraderades till en 25 hk Johnson. Trimplan monterades och båten hade en marschfart på 12-13 knop.
Toker var en båt vi alla älskade, enda nackdelen var att den inte gick att övernatta i, men som transportbåt var han (ja, det var en han) en mycket bra båt.
Tyvärr blev det ett abrupt slut på historien om Toker, han låg på Karlslunds marina och en natt försökte någon/några sno motor och bensindunkar. Inbrottet misslyckades men frustrationen gjorde att förövarna valde att sänka båten. Och tyvärr flöt Toker aldrig mer efter det tilltaget. Och min pappa som hade bytt spant, bord och lagt ner så otroligt mycket tid på båten kännde att han inte orkade reparera eftersom det det inte fanns något synbart fel. Det enda som hände var att båten hela tiden läckte in så att den inom två timmar skulle sjunka.
Istället bogserades han (med hjälp av vår Fabola Campus och dess 4hk starka motor) till hemma hamn och togs upp på land för att kanske repareras, men åren gick och till sist eldades spillrorna upp. Såhär i efterhand önskar jag att mina föräldrar hade skänkt bort båten till sjöhistoriska museet, men det visste jag inte att man kunde göra då.