1982 köpte mina föräldrar en Fabola Campus 550, det var den första av många modeller med prefixet Campus. Just denna modellen hade lanserats 1981 och belönats 1982 med Båtnytts "Guldratten" för sin banbrytande design. Motiveringen löd bl.a. som följande; "Det nya med Campus ligger dels i själva idén att göra en modern båt som passar ung som gammal, för erfarna seglare såväl som nybörjare, som duger till dagturer och till övernattningar. Dels ligger det nya tänkandet i att den tar in vatten i en ballasttank och ökar stabiliteten när båten ligger i sjön".
Campusen var en förstorad jolle, grunden till konstruktionen lånade Fabolafabriken från sin egen storsäljare Fabola Pokus.
Lånat foto av en Fabola Pokus från nätet
Campus 550 var 5,5 meter lång, 2,1 meter bred och hade en sänkköl/centerbord med blykärna samt vattenballast. Båten hade ingen ruff utan var enbart "kappad" (dvs fördäck och ruff utan skott/stängbarhet akterut). Sittbrunnen var stor och dolde genom skjutbara bänkar stora förvaringsytor som även kunde användas som stickkojer. I förpiken som alltså inte var stängbar fanns en klassisk v-bädd som dock delades i två av sänkkölen och dess hissystem. Totalt hade båten alltså 2 (+2) kojplatser och passade därför ypperligt till vår familj bestående av två vuxna och ett barn. Detta innebar att vi använde den framförallt till dagseglingar, men vi seglade även minst en vecka per år. Vilket innebar att vi rörde oss ganska fritt i Stockholms skärgård från landsort i söder till Lilla och Stora Nassa samt Gillöga i norr. Vi hade dessutom båten i 20 år (från 1982-2002) så det blev rätt många turer genom åren.
Båten hade vridbar mast och inga spridare och det fanns både fock, genua, storsegel och spinnaker till båten. Jag vill minnas att lys-talet var 0,98 och den seglade på många sätt precis som en förvuxen jolle. En känsla som ytterliggare förstärktes av att rodret utrustats med rorkultsförlängare.
Likt MacGregorn utnyttjade man vatten som barlast, 200 liter vatten om jag inte minns fel. Barlasttanken tömdes och fylldes genom en dyvik i kölhålet. Där låg jag många gånger som barn och skruvade i och ur dyviken i samband med sjösättning och båtupptagning. Ja, för båten var ju trailerbar och därmed togs hon upp och sjösattes lätt med traktor och båtvagn avsedd för motorbåtar. Det enda var att en meter upp på rampen skulle hon stå stilla så barlastvattnet fick rinna ut och det var där min roll som dyvikspluggskruvare kom in. Samma gällde vid sjösättning att jag som liten och smidig skulle krypa i båten (som var rank med uppdragen köl och tomma barlasttankar) och stänga inne vattnet i barlasttanken.
Vad jag förstått bygdes Campus 550 i 50 exemplar, men segelnumreringen lär ha börjat på 50. Vår båt torde ha varit nr 13 då den hade segelnummer 63. Bara några år senare ersattes Campus 550 av en 50 cm längre modell, med större och stängbar ruff - Campus 600. Därefter har modellerna Campus 500, Campus 580, Campus 595, Campus 650, Campus 6.3, Campus 6.6 och Campus 7.4 producerats. Från fabriken menar man att Campusen oavsett modell är ensam i sin storlek att "kunna trailas på en vanlig trailer, sjösättas på en ramp, riggas utan mastkran och hanteras som en betydligt mindre båt." Jag vill dock hävda att den aningen större MacGregorn borde ge viss konkurrens på den fronten då den 1) är trailerbar, 2) kan sjösättas på vanlig ramp, 3) riggas utan mastkran 4) är en centerbordsbåt och därmed har jollekänslan i seglingen. Men Campusen torde vara den enda svenska båten med dessa egenskaper.
Campusen är Sveriges mest sålda trailerbara segelbåt (över 1000 sålda båtar) och om vår MacGregor svarar upp på de förväntningar jag bär med mig efter min barndoms somrar med vår Campus så kommer jag vara mer än nöjd. För en smidigare båt än vår Campus 550 kan man knappast hitta.
